Som konstsim, fast på is | Fotograf Carl Bredberg

Moa Ribjer satsar på konståkning, men inte ensam utan tillsammans med sitt lag Team Moonlights. Synkroniserad konståkning är en växande lagsport som kämpar för att bli godkänd som officiell OS-gren.

Moa Ribjer är lagledare i Team Moonlights tillsammans med Caroline Andersson (till höger). Här gör de ett uppvisningsnummer i Globen, Stockholm.

Sekunderna innan entrén på isen.

Team Moonlights åker för Djurgårdens IF:s Konståkningsförening. När ishockeylaget har periodvila får konståkarna sina 3 minuter, sen måste de snällt gå åt sidan igen för att lämna plats åt killarna.

"Som det ser ut nu finns ingen möjlighet att göra karriär inom synkroniserad konståkning, men jag vill testa mina gränser och se hur långt jag kan gå", säger Moa Ribjer och hoppas på att bli uttagen till landslaget i Göteborg.

Genomgång av det så kallade "korta programmet" i omklädningsrummet.

Synkroniserad konståkning kan närmast beskrivas som konstsim, fast på is i stället för i vatten. 16 åkare gör en koreografi där de ska samspela med varandra. Hela laget ska helst uppfattas som en enhet som skapar olika formationer i rörelse till musik.

För att få istid tvingas laget att träna i olika ishallar runt om i Stockholm. En dag kan det som här bli träning i Husby, en annan dag i Nacka på andra sidan stan.

Det visuella är viktigt under tävlingarna. Åkarna i laget hjälps åt att sminka varandra.

För Moa är inte den individuella utvecklingen viktigast, utan lagets prestation tillsammans. Det är därför hon valt synkroniserad konståkning framför individuell tävlan.